Av: Selma Lagerlöf
Berättelsen handlade om en man och en kvinna som en dag var ute med häst och vagn med sitt lilla barn, då kom en trollkäring gående med sitt lilla barn , hon tyckte att hennes barn var det vackraste som fanns. Trollkäringen blev nyfiken på människobarnet hon undrade om det kunde vara lika vackert som hennes barn. Hästarna fick syn på trollkäringen och då blev dem så rädda så att de stegrade och sprang iväg, då föll kvinnan med barnet och mannen av. Kvinnan tappade sitt barn och då passade trollkäringen på att ta en titt på barnet. Hon tog fram sitt barn och jämförde de två, hon blev så fäst vid människobarnet att hon bytte ut sitt barn mot människobarnet. När kvinnan och mannen sedan går för att leta efter deras unge hittade dem trollungen istället, de ser direkt att det inte är deras barn, mannen ville att dem skulle lämna barnet men det gick inte kvinnan med på. Efter lite tjat från kvinnan tog de med sig ungen. Kvinnan tog hand om barnet som sitt eget, men självklart längtade hon efter sitt riktiga barn. Mannen och människorna i byn gillade inte att det bodde en trollunge i byn, de försökte få kvinnan att göra sig av med barnet, men det gick inte kvinnan med på. En dag, flera år senare började deras hus att brinna då misstänkte mannen att det var p.g.a av trollungen, mannen fick nog och lämnade kvinnan. Han började gå emot skogen och på vägen dit mötte han en liten pojke som pratade med samma dialekt som mannens släkt, då sa den lille killen det var tack vare att kvinnan hade tagit så bra hand om trollungen och eftersom hon lät mannen gå, det hon älskade mest som trollkäringen lät pojken gå. Då tog mannen upp pojken och gick rask tillbaka till huset där kvinnan satt vid brunnen, utan trollungen.
Fråga 1: Vad tror du att författaren vill säga med historien?
Fråga 2: Varför tror du trollkäringen lämnade tillbaka barnungen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar