De maskaerade männen.

                             De maskerade männen

I en liten by på landet som hette Canterbury, med knappt 1 000 invånare bodde en glad och sprallig 12 årig flicka som hette Aria. Hon gick i byns lilla skola. Byn var mycket liten, mysig och tystlåten, nästan alla kände varandra och det hände inte speciellt mycket där.
På radiorna och TV-apparaterna hörde man hur fler och fler skolor blev attackerade av en grupp maskerade män. De maskerade männen tog sig in i skolorna och började skjuta hejdlöst på alla som de såg, ingen visste ännu vad det var dem ville få ut av det hela utan såg bara alltihop som en enda stor tragedi, vilket det också var.

Nyheterna var snabba med att rapportera om dåden som hade skett och försökte alltid lista ut var nästa attack skulle komma sig att vara, vilket hade visat sig vara helt omöjligt.
Varje gång nyheterna hade pekat ut vilka skolor som riskerade att bli attackerade hade det aldrig hänt något på de skolorna. Det var först några veckor efter att  nyheter hade sagt vilka skolor som riskerade att bli drabbade som de faktiskt hade blivit det, som om gruppen som gjorde dåden hade koll på vad nyheterna sa om det dem.

Som tur var så visade sig de maskerade männen sig än så länge väldigt långt borta ifrån Canterbury, så invånarna kunde känna sig väldigt trygga. Gruppen visade heller inga spår på att tänka sig att komma till den lilla, nästan övergivna byn på landet.
Men Aria som gick i den lilla skolan kände ändå på sig att gruppen någon gång skulle komma till deras lilla by och hon ville inte ens tänka på vad som kunde hända då. Nyheterna slutade efter ett tag att säga var dem trodde att gruppen skulle slå till nästa gång, eftersom det blev upptäckt att gruppen då bytte riktning och gjorde det ännu svårare för polisen att spåra dem.

Aria såg ett mönster i hur de gick i ett sick-sack spår och hoppade över varannan bygd, förmodligen för att inte bli spårade så lätt. Aria hade insett att gruppen snart kunde vara i deras by om de fortsatte i den riktningen som de hade nu. Hon försökte att berätta det för hennes kompisar och föräldrar, men ingen trodde på henne de flesta sa bara ”Varför går inte nyheterna ut med det då” eller ”Du har då livlig fantasi”.
Ingen trodde på det som hon sa även fast det mycket väl kunde stämma eftersom ingen visste hur gruppen tänkte och de hade helt plötsligt bara slagit till på olika skolor utan någon anledning. Men det verkade för overkligt för den lilla byn som ingen hörde något ifrån, de valde att ignorera allt som hände i resten av världen för de kunde inte tro att något någonsin kunde hända deras lilla by.

Eftersom ingen lyssnade på Aria började hon också att tvivla på att gruppen skulle komma till deras by. Hon började tänka på hur fånigt det var att hon trodde att det skulle ske en skol-masak i just deras lilla by av alla i världen. Så Aria fortsatte med sitt vardagliga liv; Att gå till skolan och umgås med hennes kompisar, Eleanor, Zoe och Sophia. Hennes kompisar var som alla andra i den lilla byn, rädda för att sticka ut  och ville inte få någon uppmärksamhet på sig, det var kanske därför de valde att ignorera det som Aria sa. Aria försökte att få bort känslan över att de maskerade männen skulle komma till deras skola någon dag, men hon kunde inte sluta tänka på det.

En solig och varm dag då fåglarna flög högt över himlen skulle Aria åka till skolan med den gula skolbussen. När hon väl var framme i skolan gick hon direkt till första lektionen som var Historia med fröken Gibbs. Mitt under lektionens gång hördes ett öronbedövande ljud som lät som ett skott ifrån ett vapen. Först förstod ingen vad som hände men sedan slog det Aria att de maskerade männen var här och alla fick panik.

Hela skolan sprang ut på baksidan och in i den lilla skogen som fanns bakom skolan, där de gömde sig. En lärare ringde till polisen och de sa att de skulle komma så fort som möjligt. Även fast hela skolan var livrädda så var inte Aria det utan hon tyckte mest att det var spännande och ville veta hur gruppen såg ut.
När ingen såg henne så smög Aria ut ur skogen och gick fram till framsidan på skolan och gömde sig bakom ena gaveln.
Det var inte en ända människa på framsidan, först blev hon förvirrad och undrade vart dem var. När hon samlat tankarna gick hon in i skolan där hon trodde att de hade gått in. Det visade sig vara fel det också, det fanns inte en ända människa där heller. Då beslöt hon sig för att gå tillbaka till skogen där alla andra var. När hon kom ut ifrån skoldörrarna slog det henne att det sprutade vatten ur en av brunnarna på gatan vid skolan, tänk om det bara var det som small så högt när det gick sönder.
Sedan blev allt svart. Man fick aldrig tag på de maskerade männen, men deras sista offer blev en liten 12 årig flicka.